Konventioner om biologisk mångfald
Klarar vi av att rädda oss kvar på planeten?
Biologisk mångfald är variationen av liv på jorden i allt från arter till hela ekosystem. Vi kanske inte tänker så ofta på vad den här variationen betyder, men sanningen är att vi inte kan leva utan den. Alla delar av naturen, från de minsta mikroberna till de största träden och rovdjuren, spelar en roll i att hålla ekosystemen stabila och livskraftiga. Vi är helt beroende av biologisk mångfald för ren luft, rent vatten, bördig jord och för mat och medicin.
Man skulle kunna tänka sig att vi borde vara oerhört rädda om den här balansen, men tyvärr pressar vi naturens och ekosystemes gränser hårt. När biologisk mångfald hotas, exempelvis av klimatförändringar, avskogning eller föroreningar, rubbas balansen, vilket kan få allvarliga konsekvenser för de ekosystem vi är så beroende av.
Det positiva är att vi har förstått problemet och hur bråttom det är att återställa det vi har ställt till med. För att skydda den biologiska mångfalden har flera globala handlingsplaner och ramverk som delvis eller helt och hållet inkluderar biologisk mångfald sjösatts. Agenda 2030 är ett sådant exempel, där två mål handlar om biologisk mångfald: mål 14: hav och marina resurser och 15: ekosystem och biologisk mångfald. I det vetenskapliga ramverket planetära gränserna beskrivs biologisk mångfald som en av nio kritiska processer för jordens stabilitet. Stora konventioner inkluderar:
Rio 1992: Convention on Biological Diversity - CBD
När alla världens FN-länder samlades i Rio de Janeiro, Brasilien 1992, på den konferens som fick namnet Earth Summit, lyckades man komma överens om den första konvention för biologisk mångfald: Convention on Biological Diversity (CBD). De tre övergripande målen var:
- Att bevara biologisk mångfald
- Att säkerställa ett hållbart nyttjande av dess komponenter
- Att vinster av användningen av genetiska resurser fördelas rättvist
Länderna kom överens om att samlas vartannat år, i så kallade COP-möten (Conference of the Parties), där man tar beslut om strategier och åtgärder för att nå konventionens mål. Genom åren har konventionen lett till utveckling av flera handlingsplaner och mål, däribland Aichi-målen och Kunming-Montreal Global Biodiversity Framework.
Nagoya 2010: Aichi-målen för att stoppa förlusten av biologisk mångfald
Det tionde COP-mötet hölls i Nagoya, Japan, i oktober 2010. Vid mötet antogs Aichi-målen – en strategisk plan med fokus på att stoppa förlusten av arter och livsmiljöer, bland annat genom att skydda natur, minska föroreningar och använda resurser mer hållbart. Ett annat viktigt beslut var Nagoya-protokollet, som handlar om rättvis fördelning av fördelar från genetiska resurser, till exempel växter och traditionell kunskap.
Målen sträckte sig till 2020 och inget av målen uppnåddes helt.
Montreal 2022: Kunming-Montreal Global Biodiversity Framework (GBF)
I december 2022 var det dags för COP 15 i Montreal, Kanada. Resultatet av det mötet blev faktiskt en historisk överenskommelse, som fick namnet Kunming-Montreal Global Biodiversity Framework. Ramverket är en uppföljare till Aichi-målen och syftar till att fortsätta vända den negativa trenden för den biologiska mångfalden. Här hittar vi fyra långsiktiga tillståndsmål till 2050 och 23 konkreta åtgärdsmål som ska genomföras globalt till 2030.
De fyra tillståndsmålen till 2050 är:
- Mål A: skydda och återställ
Till 2050 ska områden med naturliga ekosystem öka, utrotning av hotade arter stoppas, och populationer av inhemska arter återställas till hälsosamma och motståndskraftiga nivåer, samtidigt som den genetiska mångfalden inom arter bevaras. - Mål B: samverka med naturen
Biologisk mångfald ska användas och hanteras hållbart, och ekosystemtjänster ska värderas, upprätthållas och förbättras, med fokus på att återställa sådana som är i nedgång för att stödja hållbar utveckling till förmån för nuvarande och kommande generationer. - Mål C: dela fördelarna rättvist
De ekonomiska och icke-ekonomiska fördelarna från genetiska resurser ska delas rättvist, med särskilt fokus på att inkludera ursprungsbefolkningar och lokalbefolkningar, samtidigt som traditionell kunskap skyddas och bidrar till biologisk mångfaldsbevarande och hållbart nyttjande. - Mål D: investera och samarbeta
Tillräckliga resurser och tekniskt stöd ska säkerställas för att genomföra ramverket, med särskilt fokus på utvecklingsländer, små ö-stater och ekonomier i övergång, genom att minska finansieringsgapet för biologisk mångfald med 700 miljarder USD per år och anpassa finansiella flöden till ramverkets vision.
Några av åtgärdsmålen till 2030 är:
- Åtgärdsmål 3: bevara 30% av land, vatten och hav: Målet kallas även 30 x 30 (30 by 30) och föreslogs redan 2019 i artikeln ”A Global Deal for Nature: Guiding principles, milestones, and targets”.
- Åtgärdsmål 7: Minska föroreningar till nivåer som inte är skadliga för biologisk mångfald: Det här målet inkluderar att minska föroreningar från exempelvis övergödning, skadliga kemikalier och mikroplaster.
- Åtgärdsmål 8: Minimera klimatförändringarnas påverkan på biologisk mångfald och bygg resiliens: Klimatförändringar påverkar den biologiska mångfalden och vice versa. För att möta denna utmaning är det lika viktigt att skapa resilienta ekosystem som kan motstå klimatförändringarnas effekter, som att främja ekosystem som kan klimatreglera.
- MÅL 21: Säkerställ att kunskap är tillgänglig och åtkomlig för att vägleda åtgärder för biologisk mångfald: Genom att sprida kunskap om ekosystem och arter kan vi bättre förstå de utmaningar vi står inför och effektivt vägleda och implementera åtgärder för bevarande och hållbart nyttjande av naturresurser.
Hur vi kan hjälpa till
Företag och organisationer kan göra massor för att vara med och främja biologisk mångfald. Är du nyfiken på hur ditt företag kan jobba med biologisk mångfald?
