Reboundeffekten är ett besvärligt fenomen. Den är svår att prata om eftersom den lätt leder till tappade sugar. Kortfattat handlar reboundeffekten om att vi:
- gör ett hållbart val, eller en investering som minskar vår energianvändning eller våra utsläpp (till exempel en elbil).
- känner oss galet nöjda över att ha gjort valet eller investeringen, vilket gör att vi använder den mycket mer än vi använde den gamla lösningen
- … och till slut har vårt nya energiska beteende ätit upp hela miljövinsten.
Det här är ett mönster som ofta kommer upp i forskningen (se länkar längst ned). Vi tror att det här är en kunskapslucka, och vi tar oss an den med stor försiktighet, eftersom vi verkligen inte vill att någon, någonsin ska använda reboundeffekten som ursäkt för att göra ett hållbart val. Men det är bra att ha koll på den. Beredd?
Direkt reboundeffekt
En spansk studie från 2022 undersökte hur hushållens elförbrukning förändrades efter att de genomfört energieffektiviseringar. Forskarna analyserade data från hem som hade minskat sin elförbrukning genom att installera snålare vitvaror, effektivare uppvärmningssystem, bättre belysning eller förbättrad isolering. Målet var att se hur mycket av den förväntade besparingen som faktiskt blev kvar över tid.
Mönstret var tydligt. När tekniken drog mindre el ökade användningen. Maskiner kördes oftare, fler rum värmdes upp, och lampor fick stå på lite längre. Forskarna såg att mellan 26 och 35 procent av energivinsten snabbt försvann. På längre sikt låg förlusten kring 36 procent. Det är ett tydligt exempel på direkt reboundeffekt, där den minskade kostnaden per användning leder till att vi använder mer.
Indirekt reboundeffekt
Tänk dig nu att de spanska hushållen inte går rakt in i den direkta reboundfällan. Istället väljer de att lägga vinsten från sin lägre elräkning på en festlig flygresa till Florida eller hur långt pengarna nu räcker. Då har de gått i den indirekta reboundeffekt-fällan istället. Energi och klimatavtryck minskar av investeringen, men den vinsten äts upp av annan konsumtion. Här kan du läsa mer om det.
En av förklaringarna till indiret reboundeffekt är rent psykologisk. Forskare har visat att många människor, efter att ha gjort ett hållbart val, tenderar att kompensera sig själva med något som går i motsatt riktning. Det kan handla om att köpa en onödig pryl efter att man källsorterat, eller att unna sig något med hög klimatpåverkan efter att ha tagit cykeln till jobbet. Det kallas också moral licencing.
Jevons paradox, eller rebound på systemnivå
Den tredje och sista varianten kallas för ekonomisk- eller makro-rebound. Den här varianten noterade nationalekonomen William Stanley Jevons redan 1865. När ångmaskiner blev effektivare trodde man att kolanvändningen skulle minska. I stället ökade den. Maskinerna blev billigare i drift, fler kunde använda dem, och efterfrågan steg. Det är som direkt rebound, men på systemnivå.
Ett vanligt exempel på detta är när LED-lamporna slog igenom. Det var ett fantastiskt tekniksprång där ljuset blev billigare att producera, energieffektiviteten förbättrades, och elkostnaden för belysning sjönk. Kalas! Men det ledde också till att vi började använda fler lampor. Vi lyste upp trädgårdar, fasader, gångvägar, parkeringsplatser, skyltfönster, offentliga byggnader och busskurer. Det som tidigare hade känts onödigt dyrt blev plötsligt rimligt. Här finns en bra vetenskaplig artikel om du vill läsa mer om det.
Vad kan vi lära oss av Jevons och gänget?
Reboundeffekten skaver eftersom den visar att det inte räcker med bättre teknik. Eftersom vi verkar ha det i oss att direkt ta ut miljö- eller klimatvinsten på något annat så är det helt orimligt att luta oss mot teknik som den lösning som kommer att rädda oss kvar här på planeten. Effektiviseringar behövs, absolut, men utan beteendeförändring kommer ingen räddning att vara i sikte.
Så nästa gång någon säger att tekniken kommer rädda oss från klimatförändringarna, berätta om Jevons.