Det här är en kunskapslucka om prylar som vi tror att vi behöver, och handlar om varför vi tvångsmässigt fortsätter fylla alla förråd.
Du ville bara hänga upp en tavla. Någonstans i förrådet ligger det en borrmaskin, det är du nästan helt säker på. Den köpte du ju förra gången du skulle göra exakt samma sak. Du hittar den till slut, men batteriet är tomt och den rätta dimensionen på borr saknas. I samma låda ligger faktiskt ytterligare en borrmaskin, inte heller den verkar funka. Tur att det är Black week, eller black month eller vad det nu är, så att man kan köpa en ny borrmaskin för under hundralappen.
Du är långt ifrån ensam, det är ju så man gör. Vi köper och äger prylar. Punkt. Det är för tusan många vuxenpoäng på att äga en och annan borrmaskin. Det är ett tydligt tecken på att man klarar sig själv, att man inte behöver knacka på hos grannen och att man är redo när kriget eller krisen kommer, eller när det är dags att hänga upp en tavla för den delen. Då finns den där, lite dammig och bortglömd, bredvid glassmaskinen som du i ärlighetens namn hade glömt att du hade (funkar den, tro?) och Trangiaköket som verkligen kommer att behövas när krisen kommer.
Den dolda kostnaden för alla prylar
Det här är något annat än status eller konsumtionshets, eller hur?. Det är ju sällan man ser någon som skrytsamt vandrar omkring på stan med sin nya borrmaskin. Så, vad handlar det om egentligen? Antagligen bara att om att det är så man gör och att inte tänker på att det finns alternativ, eller att vi inte tänker på konsekvenserna av att alla prompt måste äga allt. För även den minsta lilla borrmaskin kostar massor av energi, material och metaller att tillverka, genererar massor av avfall och släpper ut massor av växthusgaser, främst i tillverkningsfasen eftersom den ju används så otroligt sällan.
Ellen MacArthur Foundation berättar nämligen att varje borrmaskin i snitt används 13 minuter under sin livstid. Tretton! En IVL-rapport från 2018 säger 20 minuter. Oavsett vilket pratar vi minuter.
Det finns alternativ. Verktygsbibliotek, hyrtjänster och delningsplattformar som Fritidsbanken och Hygglo är bara två exempel. De flesta fungerar utmärkt, men används alldeles för lite, trots att de både är billigare och snällare mot miljön.
Vad säger alla våra prylar om oss?
Vi är genuint nyfikna på vad det här säger om oss människor, och om det system vi har skapat, där konsumtion är normen, trots att alla prylar vi äger mest blir ännu en sak att hitta plats för, glömma bort och leta efter nästa gång den eventuellt behövs.
Det är väl ingen skräll, men vi har också borrar. Det är ju så man gör. Man kan vi inte komma överens om efter den här kunskapsluckan att vi åtminstone tänker till nästa gång vi köper något som vi tror att vi kanske, eventuellt, akut behöver?
Saknar du en kunskapslucka?
Berätta om du vill att vi ska skriva mer om något som du tror är en kunskapslucka!
Ta gärna en titt i vår kunskapsbank också. Där samlar vi sådant vi ofta får frågor om.