Barn ställer frågor. Det hör till deras natur. De är nyfikna och hungrar efter kunskap i sin förberedelse att en dag ta över fanan och förvalta det arv som planeten jorden innebär.
En del frågor är lätta att besvara, andra är svårare. En del frågor är knasiga och andra lite tyngre. Men få frågor skär lika djupt som barns frågor om framtiden.
”Kommer isbjörnarna att dö?”, ”Kan översvämningar skada oss här i Sverige?” eller kanske den svåraste av dem alla: ”Varför gör ni vuxna ingenting?”.
Dagens kunskapslucka handlar därför om hur man pratar med barn om oro över klimat- och miljöförändringar.
Oro och vanmakt eller hopp och handlingskraft
Barn möts dagligen av budskap om ökade utsläpp, temperaturökningar, vattenbrist, översvämningar, hotade arter och andra kriser. Med varje budskap kommer en skjuts av känslor som oro, sorg, skuld och frustration. Det är lätt att fastna i en känsla av hopplöshet och vanmakt.
Vår vän Mira har dock full koll på hur man ska gå till väga för att vända dessa negativa känslor och visa dem i en positiv riktning. Mira bor i den lilla staden Solby, där solen alltid brukade skina. Det gör den inte längre. Röken ligger tung och alla säger att det är trollet Fossas fel. Mira undrar om det verkligen stämmer. En dag packar hon sin ryggsäck och ger sig av för att ta reda på sanningen. Det hon upptäcker förändrar allt.
Mira avslöjar att Fossa inte är ett troll, utan en bränsleslukande energimaskin. Men när hon berättar om sin upptäckt inser hon något otroligt, nämligen att alla vuxna redan vet.
De vet, men de gör inget. Precis så är det i vår värld också. Vi använder fossila bränslen, trots att vi vet att det skadar både klimatet och oss människor och vi har byggt upp ett system som gör att vi tror att vi inte kan sluta.
Mira använder sitt mod och sin handlingskraft för att få förändring. Men hur ger man möjlighet för att mod och handlingskraft att formas hos barn?
Hur besvarar man svåra frågor?
Hur mycket vi än vill och försöker kan vi inte få bort vår verklighets Fossa med en fingerknäppning. Så medan vi vuxna gör allt i vår makt att driva förändring, behöver vi kunna svara på barnens frågor och hantera deras känslor.
Barn behöver få känna att de tas på allvar. När vi lägger undan mobilen, tar oss tid och lyssnar aktivt skapas trygghet för de riktiga samtalen. Såna samtal börjar inte med ”det där är nog inte så farligt”. Att ge utrymme för och inte avfärda barnens känslor, hur svåra de än är, är en viktig start.
Vi behöver också kunna hjälpa barn att skilja fakta från missförstånd. För att göra det behöver vi själva ha koll på läget i frågor som ”Hur fungerar växthusgaser?”, ”Varför är det farligt med global temperaturökning?” och ”Hur bildas växthusgaser?”. Samtidigt behöver vi poängtera för barnen att det finns lösningar och att många vuxna redan jobbar med dem. Faktum är att för varje jobbig kunskap, bör man ge barn hela tre positiva exempel. Lika viktigt är det att dela med sig av insikten att det inte handlar om enstaka handlingar, utan om mönster och system.
När man kommer in på frågorna som har med eventuella lösningar att göra är det viktigt att låta barnen öva på att tänka själva genom att ställa öppna frågor hellre än att leverera färdiga tankar och lösningar. Visa att du är nyfiken och att barnens egna idéer spelar roll. Att utforska, ifrågasätta och fundera är viktigare än att få rätt svar presenterat direkt. Undvik också att bara prata framtidsteknik. Prata om värderingar, rättvisa och hur samhället hänger ihop.
Information och idéer utan tillfälle att få agera gör ingen lugn. Avgörande för att sprida hopp och handlingskraft är att låta barnen delta i lösningarna. Här pratar vi konkreta, gärna lokala och såklart gemensamma sådana. Dra med hela familjen och cykla till skolan eller jobbet, ät mer vegetariskt, eller plantera en ek. Små handlingar som utförs tillsammans är ett kraftfullt sätt att kanalisera frustration till handlingskraft.
Det bästa svaret är förstås att ta ansvar
Det viktigaste vi kan ge barn att visa att vi menar allvar. Istället för att bara prata om det vi borde göra bör vi visa mer av det vi gör.
När vi cyklar istället för att köra, minskar vår konsumtion eller engagerar oss i lokala miljöprojekt, visar vi barnen att vi är med och bygger en bättre värld. Det är först när barn ser vuxna ta ansvar i både ord och handling som de också vågar känna hopp till att mänsklighetens största kris kan gå att lösa.
Det är inte julafton än, men...
Att tackla dessa frågor kan kännas svårt. Vi vill därför dela med oss av vårt undervisningsmaterial som går att ladda ner helt gratis här. Det kan användas av lärare, bibliotek, föräldrar eller andra vuxna som vill engagera sig i barns framtid. Materialet baseras på berättelsen om Mira och trollet Fossa och handlar om att stärka barns handlingskraft och kunskaper i klimatfrågan.
