Kommunikation och mänsklighetens komplexa förhållande till fakta

Johan Rockströms senaste TED-talk från juli 2024 är en lysande sammanfattning av tillståndet på planeten och vad vi behöver göra NU, direkt. Jag har sett det flera gånger och reagerat över skärpan. Läget är akut på riktigt och alla skulle behöva veta det. Ändå tvekar jag över att dela filmen. Varför då? Jo, för att de flesta helt enkelt inte orkar ta till sig informationen. Forskning visar nämligen att vi människor tenderar att stöta bort information som känns för jobbig eller överväldigande – ett fenomen som är bekymmersamt om man vill komma igenom mediebruset.

Så istället för att lägga ut filmen började jag fundera över denna mänskliga egenhet och den kommunikativa utmaningen den för med sig: hur kommunicerar man något så komplext som hållbarhet utan att paralysera målgruppen? 

 

Psykologiska barriärer 

Vi kan väl ta klimatfrågan som exempel eftersom det finns mycket forskning där. Den norske psykologen och ekonomen Per Espen Stoknes (ett annat mycket bra TED-talk) har identifierat fem psykologiska barriärer som hindrar oss från att agera på klimatinformation:

• Distans: Klimatförändringar upplevs ofta som avlägsna i tid och rum. Även om klimatförändringarna märks även på våra breddgrader idag, så lyckas vi fortfarande bortse ifrån dem.

• Domedagskänsla: Alarmistiska budskap kan leda till förnekelse och apati. Jag vill inte höra!

• Dissonans: Vi upplever en konflikt mellan våra värderingar och vårt beteende, vilket leder till att vi skapar argument för att fortsätta leva som vi gör. Det blir för jobbigt annars.

• Förnekelse: Vi förnekar problemet för att undvika obehagliga känslor. Vi vet, men vi beter oss som om vi inte vet.

• Identitet: Klimatåtgärder kan upplevas som hot mot vår livsstil och identitet.

Ett TED-talk om klimatförändringar, om än från en högprofilerad forskare, har förstås svårt att ta sig över alla de där barriärerna. Det blir en liten grupp redan frälsta som tittar på filmen. 639,460 views, varav minst fem från mig. Det borde vara åtta miljarder views. Minst.

 

Ur ett kommunikationsperspektiv, vad göra?

Genom att förstå de psykologiska mekanismerna går det också att förstå att vi behöver tänka annorlunda när vi  kommunicerar hållbarhet. Per Espen Stoknes föreslår att man ska vända på hindren:

• Personligt istället för ”distans”
• Fokusera på lösningar istället för domedag
• Använd nudging för att bemöta dissonans. Göra det enkelt att göra rätt
• Använd case stories för att visa lysande exempel
• Skapa berättelser som människor vill vara en del av

Det där är en bra checklista för varje kommunikatör som vill skapa effektiva och engagerande budskap som människor faktiskt läser och tar till sig. 

 

Är du redo att se filmen nu?

Jag skulle kunna rada upp väldigt många argument för att du ska se filmen, även om du drabbas av distansering, domedagskänsla, dissonans, förnekelse och identitetskris bara av att se rubriken. Till exempel:

• • På endast 18,5 minuter får du en skarp och träffsäker sammanfattning av planetens tillstånd och de åtgärder som krävs just nu. Bra att ha koll på i diskussioner med familj, vänner och kollegor.

• • Johan Rockströms har en grym förmåga att förklara komplexa frågor på ett begripligt sätt.

• • Filmen är ingen domedagsprofetia, utan presenterar konkreta lösningar vilket är en lättnad. Det är inte för sent att agera.

• • Om du är beslutsfattare i någon form får du fler verktyg för att förstå vilka utmaningar vi står inför, inklusive finansiell påverkan på företag, vilket kan bidra till mer träffsäkra strategier och långsiktig lönsamhet.

Har jag övertygat dig? Bara se den, OK?

//Åsa