Under dagens lucka gömmer sig dilemmat som kanske hela hållbarhetsfrågan grundar sig i. Men vad är egentligen allmänningens dilemma?
Du är på konferens. Efter fyra timmars non-stop föreläsning mellan klockan åtta och tolv är det äntligen lunch. Du hör rykten om italiensk buffé. Exakt det du är sugen på! Kön ringlar lång, men du står tappert kvar. Tills det äntligen är din tur och… inget finns kvar. Allt är slut! Inte en farfalle eller oliv i sikte. Kocken ser förvånad ut: ”vi lagade för mer än alla som anmält sig, så det borde ha räckt gott och väl”.
På väg ut från restaurangen ser du dina kollegor som redan ätit klart. De har hämtat kaffe och sitter och pratar i godan ro. En del klappar sig glatt om magen och skrockar att ”nu får man väl ta och rulla härifrån”. På några av kollegornas tallrikar finns till och med mat kvar.
Just där, mitt bland matrester, kaffekoppar och din kurrande mage, har vi ett skolboksexempel på det som kallas allmänningens dilemma, eller tragedy of the commons, som det så dramatiskt heter. Alla tänkte ”jag tar lite extra, så jag verkligen blir mätt och det ser ju så gott ut”. Resultatet blev att några fick för mycket och andra ingenting alls.
Vad har en tom buffé med hållbarhet att göra?
Kruxet är att vi människor fungerar såhär på fler sätt än bara vid lunchbufféer. Typ hela tiden faktiskt. Vi tenderar att allt för ofta tänka att ”lilla jag kan väl inte skada”. Problemet är ju att när alla tänker så, kan det faktiskt skada.
Vi går igenom ett till exempel som kanske gör det lite tydligare:
I ett grannskap delar man på betesmark för får. Alla hushåll har ett varsitt får och gräset hinner växa tillbaka i samma takt som fåren betar ner det. Det går bra, år efter år. Men så är det en familj som skaffar ännu ett får och får på så vis dubbel glädje av marken. Ännu en familj skaffar ett till får, vilket ger även den dubbel glädje av marken. Sakteliga börjar marken utarmas och till slut är den så eftersatt att inga av fåren kan gå kvar.
Det som då har uppstått är ett klassiskt allmänningens dilemma: så länge alla använder resursen inom rimliga gränser fungerar det för alla. Men så tänker någon att ”om jag tar lite mer så tjänar jag massor och det gör ju ingen större skillnad för resten”. Det stämmer ju också till en början, men när fler gör samma sak uppstår en obalans. En stor vinst för individen, men en liten, nästan osynlig förlust för kollektivet gång på gång, tills det inte längre finns något kvar.
Verklighetens dilemma
Så, nu har du nog full koll på vad allmänningens dilemma innebär vid det här laget, men du ska få ett sista exempel. Det handlar om fiskare som tillsammans fiskar i en sjö. De har alltid plockat upp fisk så att det räcker till alla som behöver, men så en dag börjar en fiskare ta upp mer än hon behöver. Hon tänker att de ändå är så många fiskare i samma sjö, så det kommer vara försumbart för de andra om hon tar upp några extra fiskar, men göra stor skillnad för henne. Allt eftersom börjar fler tänka likadant och efter några år är fisken helt slut.
Känner ni igen berättelsen? Ja, det är ju berättelsen om hur jordens hav fiskas ut.
Samma typ av berättelse kan berättas om hur regnskogar skövlas, semesterdestinationer nås med flygplan, skördar skyddas av bekämpningsmedel, nya kläder konsumeras på löpande band och så vidare. Listan kan göras lång, men tankevurpan är alltid den samma: det är ju en stor vinst för mig och en väldigt liten påverkan på det stora hela.
”Torsk är ju så gott, jag kommer verkligen njuta jättemycket om jag äter det nu. Dessutom gör en torskbit inte så stor skillnad i det stora hela.”
Vad vill vi säga med den här kunskapsluckan?
Nu har du full koll på det fenomen som är en bidragande faktor till vår tids största kriser.
Av buffén, betesmarken och fisken kan vi lära oss att vi alla är en del av ett större sammanhang och att våra val aldrig sker i ett vakuum. När vi tänker långsiktigt, samarbetar och ser till så att resurser inte utarmas, kan vi i själva verket skapa mycket mer, för både oss själva och andra. Hållbarhet handlar alltså om att tillsammans kan bygga ett system där det faktiskt finns något kvar för alla, också imorgon.
Vill du veta mer?
Vill du veta mer om hur man ska göra för att bryta ohållbara tankevurpor och tänka annorlunda? Kika här.