I somras rapporterade SVT om att rekordlågt vattenflöde i Karlskronaån hotar den rödlistade flodpärlmusslan (Margaritifera margaritifera). Det är inte första gången musslan är i fara, men det är sällan det får särskilt stort utrymme. Hur kommer det sig? Det är ju katastrof!
Vår hypotes är att det finns en kunskapslucka här. Vi fattar helt enkelt inte varför det är katastrof. Det får därmed bli årets första kunskapslucka. Det är nämligen så att flodpärlmusslan fungerar som ett magiskt reningsverk som håller igång funktioner i våra vattendrag som vi behöver. När den hotas borde alla stå på barrikaderna och kämpa för den.
Flodpärlmusslan som stannade i 280 år i samma vattendrag
Flodpärlmusslan lever i kalla, klara och strömmande vattendrag. Det är därför inte konstigt att den har trivts så bra i Sverige. Visste du att en enda flodpärlmussla kan bli mer än 200 år? Den äldsta kända flodpärlmusslan har hittats i Sverige och visade sig vara 280 år gammal. Tänk dig allt som hänt på land under den tiden! Den föddes ungefär samtidigt som Linné publicerade sitt system för att namnge arter. Den levde när USA bildades, när ångmaskinen tog fart, när telefonen uppfanns, när bröderna Wright lyfte från marken, när Sverige fick allmän rösträtt, när Berlinmuren restes och föll, när internet kom. Allt det passerade medan musslan jobbade på med att filtrera vatten.
Det är vad den gör. En enda flodpärlmussla kan rena upp till 50 liter per dag. Den tar bort partiklar, binder näringsämnen och förbättrar förutsättningarna för andra arter i samma vattendrag. Resultatet blir klarare vatten och friskare bottnar.
När flodpärlmusslan mår dåligt är hela systemet ur balans
Den kräver inte mycket, bara rent, strömmande vatten med gott om syre – samma förutsättningar som öring och lax behöver. Det gör flodpärmusslan till en tydlig indikator på hur ekosystemet mår, eftersom den är beroende av flera grundförutsättningar samtidigt. För att flodpärlmusslan ska överleva krävs stabila temperaturer, en botten fri från slam och tillgång till friska bestånd av öring eller lax. Om någon del inte fungerar påverkas hela systemet. Därför signalerar musslans frånvaro inte bara ett problem för arten i sig, utan att viktiga funktioner i vattendraget har försämrats.
Biologisk magi när den är som bäst
Flodpärlmusslans sätt att föröka sig är biologisk magi i sin bästa form. Hanen släpper ut spermier i vattnet. När honan filtrerar vatten genom sina gälar följer spermierna med. Där inne sker befruktningen. Honan bär sedan på miljontals larver, så kallade glochidier, i sina gälar. När temperaturen stiger på sommaren släpper hon ut larverna som en stressreaktion. Hon gillar ju inte värme.
Tajmingen är perfekt, för just då finns det också massor av unglax och öring i vattnet. När dessa andas in larverna fastnar de vid gälarna, och kapslas in i små cystor som fisken bildar som försvar. Där ligger de i flera månader. När de släpper taget faller de ner i gruset på botten och påbörjar sina liv som unga musslor. Hur häftigt är inte det?! Men det bygger förstås på att hela ekosystemet funkar, att vattnet är rent, att fisken kan ta sig fram och att livscyklerna är i synk. Om något faller bort, fungerar det inte. Och då föds inga nya musslor.
Därför borde flodpärlmusslan ständigt toppa löpsedlarna. Folk borde samlas på torgen och gå i demonstrationståg. Det borde vara en mänsklig rättighet att få veta vad regeringar, myndigheter, EU, FN, påven, Ursula von der Leyen och António Guterres gör för att våra vattendrag ska fortsätta vara den bästa barnkammaren för flodpärlmusslor.